Ansökan om stämning

Kärande: Bruno Kevius, 450930-....

Jungfrudansen 50, 171 51 SOLNA

Svarande: Solna Stad, Barn- och utbildningsförvaltningen

Stadshusgången 1, 171 86 SOLNA

Saken: Tvist om giltigheten av en uppsägning.

Yrkande:

Jag, Bruno Kevius yrkar att tingsrätten ogiltigförklarar uppsägningen.

Jag, Bruno Kevius yrkar allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen.

Ersättning yrkes för rättegångskostnader med belopp som senare kommer att anges.

Grunden: Uppsägningen av min anställning är ogiltig enligt 7 § lagen om anställningsskydd.

Skadeståndsskyldighet föreligger enligt 38 § samma lag.

Redovisning av saken:

Jag har blivit uppsagd från min anställning som lärare genom besked från Barn- och Utbildningsförvaltningen p g a arbetsvägran den 29 maj 2002. Jag begärde ogiltigförklaring och tvisteförhandling av Civilingenjörsförbundet eftersom uppsägningen saknar saklig grund och jag blev anklagad med arbetsvägran redan den 25 januari 2002. Förhandlingar med CF slutade i oenighet den 2 oktober 2002.

Redogörelse av ärende:

Jag, Bruno Kevius, kom till Sverige 1979 från Ungern. Då var jag 34 år och diplomerad elektroingenjör och hade en överingenjörstjänst hos Ungerska Standardiseringsverket. Efter en kort språkkurs började jag arbeta som kamerareparatör och därefter, från och med 1980 jobbade jag som fabriksarbetare hos Philips. Där avancerades jag först till testingenjör och senare till utvecklingsingenjör och konstruktör. När fabriken lade ned bildskärmsoch bankterminalstillverkningen och började sälja sin verksamhet tog jag tjänstledighet för att studera vid Lärarhögskolan i Stockholm. 1990 fick jag gymnasielärarexamen i eltekniska ämnen och matematik. Under samma år var jag fortfarande tjänstledig från Philips och jag fick en lärartjänst på Vasalundsgymnasiet som adjunkt i ellära, elektronik och matematik.

1991 kommunaliserades skolan och under 1993-94 avvecklades den 4-åriga tekniska gymnasieutbildningen. Undervisningen i de tekniska ämnena minskades kraftigt och när jag då försökte komma tillbaka till industrin var efterfrågan i praktiskt taget obefintlintligt för elkraft (som jag hade utbildning för) och elektronik konstruktion (som jag hade erfarenhet av). Jag blev även uppmuntrad att säga upp mig, från skolans sida genom ett erbjudande med en 100 000 kronors avgångsvederlag. Under min tid som lärare på skolan uteblev det ibland för min del avtalsensliga löneförhöjningar och jag hade ibland en mycket tung arbetsbelastning. Trots allt detta så jobbade jag ändå kvar, dels för att jag hade inte något annat jobb och dels för att jag trots allt fortfarande trivdes som lärare. Jag var oftast en uppskattad lärare av elever och deras föräldrar.

Under en skolutflykt på våren 1995 skadades min vänstra fot. Då begärde jag en liten minskning av min arbetsbelastning, men istället organiserades min lärartjänst så att jag var tvungen utföra all undervisning stående, vilket ledde till att min fot blev sämre och fick en ortopedisk deformation som jag fick operera vid tre tillfällen. Jag har fortfarande tre stora inopererade skruvar kvar i min fot som gör sig ofta mig påmind genom en viss smärta. Efter friskrivningen under 1997 fick jag inte tillbaka min tjänst (skolan anställde några andra lärare) utan jag placerades i en förrådslokal och några elever, som hade särskilda problem skickades till mig. Uppmuntrad av den lokala fackföreningsombudsmannen anmälde jag min situation till DO som avslutade mitt ärende utan någon åtgärd våren 1998.

Under denna tid grundades ett Utbildningsförbund i kommunerna Solna och Sundbyberg och lärarna i Vasalundsgymnasiet fick välja mellan att gå med Utbildningsförbundet eller stanna kvar hos kommunen. Eftersom jag ville ta det säkra före det osäkra och försäkra mig för arbete valde jag kommunen, där Utbildningsförvaltningens chef lovade mig en lärartjänst och ett dokument som möjliggjorde valet och lovade dessutom ett erbjudande till "ett skäligt arbete". Jag fick. inte något arbete, utan jag skickades enbart till olika "outplacementföreteg" som skulle ordna mig "jobbsökar-" eller "startaeget-" kurser ifall jag skulle säga upp min anställning hos kommunen. Då jag sökte upp dåvarande förvaltningschefen igen under våren 1999, försäkrade han mig att ingen ville tvinga mig att säga upp mig, utan att jag skulle få ett jobb när det skulle finnas något ledigt. Jag fick inte någon tjänst på hösten utan uppmuntrades igen att säga upp mig mot avgångsvederlag. Då vände mig till Lärarnas Riksförbund som gav mig rådet att vända mig till Försäkringskassan eftersom jag med mitt fotbesvär inte hade några chanser att fa anställning hos andra kommuner om man räknar med att jag är invandrare och närmar mig till sextio års ålder. Min ansökan för livränta avvisades, men enligt läkarnas bedömning kom det fram att jag kunde arbeta som lärare. Under våren 2000 meddelade den nya förvaltningschefen att han inte ville träffa eller prata med mig och jag sökte upp Utbildningsnämndens ordförande för att kanske få möjlighet till något arbete. Därefter vände mig till en diskrimineringsbyrå som efter några månaders väntan återlämnade mina handlingar med orden: "flera invandrare skulle vara mycket glad med min situation och om jag vänder mot kommunen då skulle jag råka illa ut".

Under höstterminen 2000 lovade kommunens nya grundskolechef att jag skulle börja jobba på Hagalundskolan. Jag lämnade förgäves mina ansökningshandlingar med meriter och jag fick inget svar av rektorn. Våren 2001 skickades jag till Bergshamraskolans resurscentrum. Där sökte jag den utannonserade matematik/No tjänst, en tjänst som jag inte fick.

I augusti 2001 informerades jag att enligt de nya interna reglerna i kommunen skulle jag inte få något arbete inom någon annan förvaltning, utan att jag måste säga upp mig mot 11 månaders avgångsvederlag. Jag avvisade det och bad om att få något arbete. Därefter följde en påfrestande och jobbig period. Jag blev regelbundet inkallad till möten, där jag inte fick någon information om något arbete eller hjälp att komma bort från min situation. Jag blev bara provocerad till sådana uttalanden som skulle kunna leda till bevis att jag skulle vara olämplig till någon tjänst. Min sociala kompetens ifrågasattes samt mina ämneskunskaper och min lärarskicklighet. Vid nästan samtliga tillfällen blev jag hotad om uppsägning och jag gissar att syftet av denna negativa bemötande var att provocera fram ett olämpligt uppträdande från min sida. Detta skulle kunna vara en orsak till uppsägning av "personliga skäl". Jag skickades till Tallbackaskolan för att söka arbete men skolans rektor förklarade att det inte fanns något arbete för mig. Jag försökte undvika dessa jobbiga möten och begärde något arbete istället för att bli kallad till några fler möten. En gång därefter skickades en kallelse till mig så pass sent att jag inte kunde komma till ett möte. Trots att jag förklarade min frånvaro och uttryckte att skulle vilja arbeta om det fanns en lämplig på Tallbackaskolan. Detta ledde till att jag fick "Disciplinpåföljd av skriftlig varning". Jag bad ompröva det, jag överklagade det men jag fick inga svar, min överklagan skickades inte vidare. I alla dessa skrivelserna avvisade jag anklagelsen om arbetsvägran, istället poängterade att jag begärde arbete.

Den 26 mars fick jag underrättelse om uppsägningen av personliga skäl skulle övervägas. Vid möte med förvaltningschefen den 2 april framförde jag att jag aldrig gjorde och aldrig hade tänkt göra någon form av arbetsvägran. Jag begärde hjälp från Civilingenjörsförbundet och från en advokat vid namn Ove Jonsson. Trots detta fick jag uppsägningensbeskedet som anger som grunden: arbetsvägran. Jag begärde göra gällande uppsägningen ogiltig eftersom den saknar saklig grund. Under tvisteförhandlingar med Civilingenjörsförbundet erbjöd kommunen mig avgångsvederlag på 26 månaders löner, något som jag avvisade. Eftersom jag 57 år och är invandrare och har jag besvär med foten så inser jag att mina chanser att fa ett nytt jobb är väldigt små.

Bevisning:

Bifogar jag 50 kopior från min utbildning (1990-06-05) till det erhållna E-brev från CF (2002-10-07) i ett pärm. Kopior är kronologiskt placerade och pärm som är försedd med innehållsförteckning.

Bruno Kevius