Har ni hört att talas om en ledig lärartjänst
för en utbildad (behörig) gymnasielärare i matematik-fysik?
Var snäll och skriv ett brev

Jag är en arbetslös matematiklärare i Sverige. Att vara arbetslös skäms jag inte för att vara. Jag är invandrare. Därför betyder min svenska lärarutbildning inte något.

Det finns tiotusentals invandrarlärare som inte får arbeta i de svenska skolorna och jag är en av dem.

Det är inte lätt att vara invandrare i dagens Sverige. Åtminstone för de, som inte arbetar som städare eller diskare. De tjänar ofta flera gånger mer än vad de skulle ha gjort i sina hemländer.

Jag var en uppskattad gymnasielärare i matematik, fysik och ellära under 7 år i den svenska gymnasieskolan, innan en arbetsolycka inträffade. Min tjänst fick jag inte tillbaka när jag kom tillbaka från sjukhuset. Rektorn anställde istället en av sina bekanta. Jag sökte flera gånger andra lärartjänster i kommunens grundskolor. Jag fick ingen ny tjänst utan bara löften och ständigt nya löften av Utbildningsförvaltningen om att jag skulle få ett nytt arbete. Detta pågick under tre långa år och under dessa år blev jag inkallad och oregelbundet uppringd att infinna mig till olika möten med förvaltningens tjänstemän. Dessa möten gav mig ingen ny tjänst, trots att jag gång på gång sa att jag ville arbeta som lärare igen. På dessa möten var jag tvungen att lyssna till deras arrogans mot den lön som jag erhållit, som var så liten att en nyexaminerad grundskolelärare skulle skämmas för.

Jag är medveten om att jag inte är attraktiv på arbetsmarknaden med mina 58 år, men jag hoppades på att kommunen skulle tillsätta mig en lärartjänst, när en sådan skulle bli ledig. Men så skedde inte, trots att jag trivdes att arbeta som lärare och ville fortsätta med det. Istället bemöttes jag med att de uppmuntrade mig att säga upp mig mot avgångsvederlag. Detta, trots att det fanns flera lediga lärartjänster i kommunen.

Eftersom jag vägrade säga upp mig, producerade förvaltningens skickliga tjänstemän en så kallad arbetsvägran:

De erbjöd mig en speciallärartjänst, som jag varken hade utbildning eller erfarenhet inom, på en grundskola. De krävde att jag skulle "vidimera" ett icke underskrivet MBL-protokoll angående att jag skulle bli placerad på skolan som matematiklärare och jag skickades till en grundskolerektor. När jag träffade rektorn hade han bara fem minuter för mig och förklarade att han inte hade något behov för någon matematiklärare och när jag gav honom min skriftliga ansökan för en matematiktjänst, ville han inte ge mig något löfte om ett arbete. Jag ville inget hellre än börja arbeta som lärare igen.

Fem veckor senare kallades jag till ett möte, där jag anklagades för att jag var olovlig frånvarande från arbete och anklagad om arbetsvägran av grundskolechefen, en person som jag inte hade träffat på tre månader och som tidigare kategoriskt avvisat att han skulle ha varit min chef. Grundskolechefen vägrade att ge mig något besked angående något arbete men lovade att jag skulle få en ny kallelse som skulle innehålla att jag skulle få en lärartjänst i matematik och träffa samme rektor igen, samme rektor som inte hade något arbete till mig.

För att undvika att bli anklagad för arbetsvägran igen eller anklagad att jag skulle avvisa erbjudandet till tjänsten skickade jag nu min tjänsteansökan till Utbildningsförvaltningen direkt.

Eftermiddagen den 31 januari fick jag e-post från grundskolechefen som inleddes med:
"Jag beordrar dig att delta i vårt möte i morgon torsdag den 31 jan kl. 09.00 på Tallbackaskolans expedition. Kommer du inte till mötet betraktar vi det som arbetsvägran vilket kan leda till uppsägning. ..."

Jag bor bara tio minuters promenadväg från denna skola, och hade givetvis kommit på detta möte, om det inte hade varit att jag fick kallelsen för sent, eftersom min bredbandsanslutning inte fungerade under hela förmiddagen. När jag läste kallelsen på eftermiddagen var det således för sent och jag blev förtvivlad. Får man kallelsen endast genom e-post så bör den åtminstone skickas ut i god tid före mötet.

Detta är en kortfattad sammanfattning av historien med min så kallade arbetsvägran. När jag kontaktade fackföreningen föreslog de bara att jag skulle ta emot avgångsvederlaget och när jag kontaktade en advokat föreslog han att jag skulle sjukanmäla mig. Jag ville ju arbeta som lärare igen och inte sluta arbeta.

Därefter begärde jag att ogiltigförklara uppsägningen vid kommunens Tingsrätt utan resultat och nu när Arbetsdomstolen fattat ett interimistiskt beslut har det gjort mig arbetslös. Detta trots att kommunen brutit mot skollagen.

Trots mina 25 år i Sverige, trots mitt namnbyte och trots att jag skaffat mig en svensk lärarutbildning och mina ansträngningar för att få arbeta igen som lärare, har jag numera ingen chans att tjäna mitt levebröd med ett hyggligt arbete.

2004-03-12

Bruno Kevius

Utbildad till gymnasielärare i ellära/elektronik och matematik. Ursprungligen från Ungern, där var jag elektroingenjör efter min utbildning (M.Sc) vid Budapest University of Technology